Historia

Spaniens historia

Det är svårt att separera Andalusiens historia från övriga Spaniens historia. Det finns visserligen en övergripande skillnad mellan Andalusien och övriga Spanien, men de olika regionerna i landet är historiskt och kulturellt tätt länkade till varandra. I nedanstående skildring av Spaniens historia kommer en del av skillnader att beskrivas. Specifik andalusisk historia får en mer framskjuten plats under ämnesområdena “Våra favoritstäder”.

Nedan följer ett sammandrag av Spaniens historia.

Det som vi i dag kallar Spanien tillhörde tidigt romarriket. Under 100-talet f.kr. anlade romarna en koloni i den nordöstra delen av den iberiska halvön, Barcino, en bosättning som växte ut till staden Barcelona. Hela den iberiska halvön hamnade så småningom under romersk kontroll under namnet Hispania, som blev en betydelsefull del av det romerska imperiet.

Efter Västroms kollaps på 400-talet tågade visigoterna in. Deras rike styrdes från Toledo och majoriteten var kristna.

Muslimer och kristna
År 711 krossades det gotiska kungariket av de muslimska morerna (araber och berber) som invaderade över Gibraltar sund från Nordafrika och inom tio år tagit kontroll över halvön. Redan några år efter den moriska erövringen inleddes den kristna återerövringen från bergen i norr. Kungariket Asturien blev det tidiga basområdet i detta utdragna skeende. Under 900- och 1000-talet uppnådde den moriska kulturen en magnifik guldålder.  Cordoba och Sevilla var Europas mest storslagna städer med överdådiga palats och hundratals bibliotek och badhus.    

På 1000-talet gick kampen mot morerna in i ett nytt skede då det moriska området splittrades upp i ett stort antal mindre stater, Taifastater. Dessa småstater, som påminde om de samtida italienska stadstaterna, bjöd visserligen fortfarande på effektivt motstånd mot det kristna trycket norrifrån, men den tidigare sammanhållningen saknades. Svagheten utnyttjades bäst av de båda kungarikena Kastilien och Aragonien. (Den östra delen av Aragonien utgjordes av Katalonien, där Barcelona utvecklades till en dynamisk handelsmetropol, vilket bidrog till att Mallorca och Valencia på 1200-talet kunde erövras från morerna). Kastilien var visserligen starkast, men hade fått en värdig rival i jakten på de områdena som morerna fortfarande kontrollerade. Även om de kristna kungarikena var oeniga så pressades morerna obevekligt söderut.

1479 inträffade en avgörande händelse då de tongivande kristna kungarikena Kastilien och Aragonien förenades i en union genom giftermålet mellan Isabella från Kastilien och Ferdinand från Aragonien. Isabella och Ferdinand skulle styra sina respektive riken och tillsammans skulle de sköta utrikespolitiken. Och det var på den senare arenan som de blivit berömda, Det sista moriska fästet Granada erövrades 1492 och samma år når Columbus fram till Amerika och expansionen i Latinamerika inleds.

Den långa historien från den moriska invasionen 711 fram till 1492, då Granada faller, har i spansk historia fått benämningen Reconquistan – återerövringen – ett överväldigande och grundläggande skeende som präglat och förklarat, inte bara den spanska medeltiden, utan även den spanska historien och identiteten överhuvudtaget. 

Guldåldern
I början av 1500-talet blir Ferdinand och Isabellas dotterson Karl ensam regent över Kastilien och Aragonien och från år 1516 är namnet på det enade kungariket – Spanien. 

Spanien blir efter den långa moriska tiden en europeisk enhetsstat. Det som band riket samman var främst den katolska kyrkan, som från början hade ett mycket stort inflytande. Under 1500-talet erövrade Spanien i Amerika ett kolonialvälde som då var störst i världen. Även i Europa var Spanien en av stormakterna. Under guldåldern under 1500- och 1600-talen är Spanien en supermakt.

Nedgången
Under 1700-talet minskar Spaniens inflytande i Europa och I början av 1800-talet gjorde sig kolonierna i Amerika fria. Medan stora delar av Europa utvecklades ekonomiskt sjönk Spanien tillbaka och blev ett huvudsakligen fattigt och efterblivet land. Rösträtt för män infördes 1890, men makten låg i händerna på storgodsägarna, kyrkan och armen.

Spanien blev republik 1931. Rösträtt även för kvinnor infördes. De allmänna valen förde en vänsterregering av socialister och liberaler till makten. De försökte minska kyrkans och arméns inflytande och genomföra en jordreform till gagn för de fattiga lantarbetarna. Revolutionärerna längst ute till vänster var ändå inte nöjda trots att reformerna var en utmaning mot de konservativa krafterna. En serie attentat och mord inleddes från båda sidor och det ömsesidiga hatet ökade. Regeringen var för svag att hålla våldet tillbaka.
 
Inbördeskriget
Till slut, 1936, gjorde krigsmakten uppror med stöd av kyrkan, överklassen och delar av medelklassen. Regeringen hade bakom sig större delen av arbetarklassen och de jordlösa på landsbygden. Det blodiga inbrösdeskriget hade utbrutit. Republikaner mot nationalister.

Tre år sedan, 1939, stod upprorsledaren general Franco och nationalisterna som segrare i inbördeskriget. En halv miljon hade dödats. De besegrade motståndarna förföljdes, fängslades, avrättades eller flydde ur landet. En stark polismakt vakade över tecken på opposition. Allmänna val avskaffades och inga partier utom Francos eget, Den nationella rörelsen (Falangen) var tillåtna. 

Den 1 april 1939 stod Franco som segrare i inbördeskriget. (En väpnad gerillarörelse kämpade därefter i fem år mot Francos trupper men fick ge upp). Franco hade fått hjälp från Tyskland och Italien och den republikanska sidan från Sovjetunionen. Franco avslog Hitlers förslag om att Spanien skulle delta i Andra världskriget. Genom att hålla Spanien utanför kriget undgick landet att dras med i Hitlers och Mussolinis nederlag. 

Franco och omvärlden
Efter kriget följde några år av isolering. FN bildades 1946 och fördömde Spaniens styrelsesystem och uppmanade sina medlemsstater att bryta alla förbindelser med Francos diktatur. Kritiken från utlandet framställdes av Francos propaganda som riktat mot det spanska folket. Av sårad nationalkänsla slöt fler spanjorer än tidigare upp bakom Franco. Det kalla kriget mellan öst och väst bidrog ytterligare till att stärka Francos ställning. När spänningarna ökade mellan USA och Sovjetunionen blev det viktigare för USA att stödja kommunismens fiender än att hjälpa demokratin till seger i Spanien. Ett avtal slöts 1953, som gav USA flyg- och flottbaser på spansk jord mot att Spanien fick bistånd i form av vapen och pengar. Efter han bröts nu också isoleringen till andra länder och 1955 inträdde Spanien i FN. 

Fortsättning följer …